Äckelgrinig=kursiv text, Normalgrinig=vanlig text

Så jävla grinig jag har varit idag. Med all rätt! Fast det var fel folk som fick ut för det! Här sitter jag och skriver att jag har så helvetes ont och att jag lika gärna kunde ha dött, så kommer det en kommentar att någon håller på att skratta ihjäl sig. Inte kul! Sen var det några lustigkurrar som skickade roliga bilder och annat så jag skulle luras att skratta, trots att de visste att det gjorde för jävla ont då. Dessa fick sig en dos av mitt humör idag! Men…dessa gjorde vad de kunde för att göra mig glad, de menade ju inget illa. De är bara ovanligt korkade vänner…hahaha.

Nej, det jag egentligen är förbannad på är den helvetes kassa sjukvård som jag drabbats av. Inte nu på Näl, för de var suveräna där och jag fick snabb hjälp.  De jag är jävligt förbannad på är alla totalt stendumma läkare som bara svichat förbi i undersökningsrummet och stoppat till mig någon medicin som jag skulle testa…eller höja dosen…eller byta ut…eller ingenting. Ingen har tagit mig på allvar! Ingen kan förstå hur jag kan klara mig på så lite sömn som 2tim/dygn, så det har känts som att de inte tror på mig. Inte en enda har ens velat sjukskriva mig, för det är ingen idé, Försäkringskassan skulle ändå inte godkänna någon sjukdom.  

Idag har jag tänkt till och blev förbannad på hela världen! Jag har skrivit till min handläggare på AF och bett henne om hjälp, för ensam klarar jag inte detta. Det är egentligen inte hennes sak, men hon och psykologen på AF är de enda myndighetspersoner jag litar på i dagsläget. Nu har det gått för långt! Jag tänker inte dö innan de fattar allvaret! Jag skiter i pengar, det har jag alltid gjort och de är inte viktiga för mig nu heller! Jag vill först bli utredd ordentligt och se om de finns någon hjälp för mig att få. Finns det inte det så tänker jag ansöka om sjukpension. Så här kan jag inte ha det längre! Nu har de lekt färdigt med mig!

Och så denna djävulska smärta då…! Egentligen skulle jag ha haft trevligare saker för mig, den första återträffen för vår klass i Värmlandsbro. Vi har 40 års jubileum i år och skulle ses och äta och dricka och prata gamla minnen. Men jag fick avboka det för en kompis som mår så otroligt dåligt och jag kunde inte svika henne. Tyvärr så blev det hon som svek mig istället. Hade jag vetat…..så hade jag sluppit hela denna skiten och träffat barndomskompisar istället.

Ännu ett svek upptäcktes tack vare att jag har två facebookkonton. Från det kontot kommer det aviseringar till min mail om aktiviteter och inlägg….och plötsligt dök ett namn upp där som inte borde finnas där.

En riktigt surkuksdag skulle man kunna säga! Och jag har ettrat av mig!

Nu är jag go och gla igen…nä, men jag är förbannad på rätt saker och personer. Ja detta var då ingen rolig blogg, idag kan ni nog hålla er för skratt!

Nu så ska jag sluta hjälpa folk! Nu ska jag hjälpa mig själv!

När sådana här dagar dyker upp i mitt liv då är de RIKTIGA vännerna ovärderliga. Tack för att ni finns…idag var det Camilla som ljusade upp dagen…och de två stollarna Henry och Ola! Inte nog med det…en gammal kärlek dök också upp och vi hade en trevlig chatstund…haha! Sen har vi denna Raggarn då…att han står ut dagar som denna!!! Som tur är så har jag ju inte så här ont så ofta, men ändå…. Och jag kan lova att jag har ont…nu börjar resten av kroppen berätta att den också faktiskt var med i fallet nerför trappan! i höger handflata sitter en tjock flis fast och det går inte att få ut den. Höger underarm värker och tre naglar är brutna på den handen. Vänster arm är full av sår som blöder och varar. Revbenen på vänster sida börjar värka mer och mer, så de är nog lite spruckna skulle jag tro. Röva är blålila med skrapsår, båda knäna värker och är tjocka, benen fulla med sår. Och så det satans nyckelbenet som inte ens morfinet rår på längre!  Nu gör det ont på ett ställe till, där de röntgade och ett ställe närmare halsen.

Gissa om jag har lust att skratta? Jag vill inte ens gråta ju, inte hosta, inte andas… Fan vad liten man är när man har ont!

Och så blev det ännu en för jävla tråkig blogg…den går inte ens att muntra upp med roliga bilder eller någonting! Jag testar med lite foton på folk som gjort sig snygga, men där resultatet inte blev så lyckat….det brukar ju vara kul..

Nä….inte kul…

2 kommentarer till “Äckelgrinig=kursiv text, Normalgrinig=vanlig text

  1. Otack är världens lön. Jag blir ledsen för att din sk vän svek dig, men också glad för att du väljer att hjälpa dig själv i fortsättningen. Det är nästan alltid lättare att hjälpa andra än sig själv, men det finns gränser för hur mycket man orkar med. Och tar man inte hand om sig själv, vilken nytta är man då för andra?
    Vila så gott det går och hör av dig om du vill!
    Kramar (försiktiga)

Kommentering stängd.